Nytt om runer

Ett nyfunnet runstensfragment från Hitis i Åboland, Finland


Ett litet runstensfragmentet påträffades hösten 1997 då en fastighetsägare på Stora Ängesön i förutvarande Hitis socken beslöt att ta bort en sten som stack upp på bottnen bredvid bryggan på ca en halv meters djup. När han fick upp stenen, såg han att det fanns runor på ena sidan.

Hitis ligger i nuvarande Dragsfjärds kommun i Åboland, Finland. Under vikingatiden, då vattenståndet var ca fem meter högre än i dag, var Stora Ängesön delad i flera holmar och skild från Lilla Ängesön av ett sund. Fyndplatsen ligger vid det sundet.

Runstensfragmentet är av jotnisk sandsten. Bestämningen är gjord av professor Carl Ehlers, Institutionen för geologi och mineralogi, Åbo Akademi. Det mäter ca 30 x 30 cm, tjockleken är ca 20 cm. Ristningslinjerna är tämligen vittrade. Texten är, åtminstone på den här delen av ristningsytan, arrangerad i två parallella konturföljande skriftband. Biten förefaller vara ett övre högra hörn av en större runristad sten. På den bit av mittytan som finns på fragmentet syns reliefhuggen ornamentik. Den utgörs av ett rundjurshuvud med ett ovalt öga samt en grop och tre parallella streck på halsen. En slinglinje passerar ovanför och nedanför halsen.

Texten är fragmentarisk. I den yttre slingan finns åtta runor och två ordskiljande tecken -si:raþi:ma-, i den inre sju runor och ett ordskiljande tecken -?·þorfas-. Runorna är tydliga, även om linjerna är utvittrade. Den första runan, s, står alldeles i brottkanten. De tre a-runorna har alla dubbelsidig bistav. Också o-runan har dubbelsidiga bistavar, som lutar nerifrån vänster upp mot höger. Av den inre radens första runa syns bara rester just i brottkanten. Det är sannolikt inte en i-runa eftersom linjen inte är helt rak. Snarare rör det sig om bistaven till en r-runa. Den inre radens sista runa, s, står just i brottkanten.

Förslag till tolkningen är: ...si. Raði ma(ðr?)... / ... Þorfas(t)..., "... Råde/tyde den man(?) ... Torfast ..." Formen raði (pres. konj. 3 sg.) förekommer endast på fem ytterligare runstenar, fyra svenska och en dansk. Om förslaget att runorna ma skall vara början av ordet maðr 'man' är riktigt, står den närmaste parallellen att finna på den uppländska runstenen U729 Ågersta, Löts socken, där ett parti av texten lyder Raði drængR, þaR rynn se ... Mansnamnet Þorfastr finns belagt i 17 vikingatida runinskrifter. Två av dessa är danska, resten svenska. Det är således ett förhållandevis välbelagt östnordiskt namn.

Hur runstensfragmentet hamnat i vattnet vid Stora Ängesön är okänt. Eftersom fragmentet är så pass litet kan det ha transporterats dit antingen ombord på någon båt som sjunkit eller som en av stenarna i ett lass på en släde som gått genom isen. Var en sådan sjö- eller istransport startat går inte att fastställa. Möjligt är givetvis också att runstenen stått rest på Stora Ängesön och rasat ut i vattnet nedför den förhållandevis branta strandsluttningen. Endast om ytterligare en eller flera delar av den ristade stenen hittas kommer ursprungplatsen att närmare kunna lokaliseras.

Detta runstensfynd ger under alla förhållanden ett belägg på skärgården som kontaktfält i sjöfarten mellan Östersjökusterna och passar väl in bland de talrika fynd av föremål av skandinavisk och mellaneuropeisk proveniens som gjorts i södra Finland.

Fyndet är redan publicerat i Marit Åhlén, Tapani Tuovinen och Hans Myhrman, "Runstensfragmentet från Hitis - ett arkeologiskt nyfynd", Skärgård 20.4 (1997), 52-53, och i "Ett runstensfragment från Hitis", Muinaistutkija 1998.1, 18-20, med samma författare.

Enhetschef Marit Åhlén, Runverket, Riksantikvarieämbetet, Stockholm
Projektforskare Tapani Tuovinen, Åbo Akademi
Lektor Hans Myhrman, ordförande för Dragsfjärds amatörarkeologer, Dalsbruks högstadium, Dragsfjärd